Jag hittade en sån här ståendes hos en bekant.

Den fick följa med mig hem.

Delad glädje är dubbel glädje tänkte jag och bände och pillade och drog....

..och vips hade Lavendel en ny mössa...

                                           Närå, men jag fick en ny taklampa i köket..så snart jag orkat
                                          såga lite till i den andra delen har jag två:)

En blixtbild också så man ser den fina klädda blåa sladden.

                       
                                           Lysande tider helt enkelt.

                                         

En målarpensel...

...Var själva målet med mitt besök på K-Rauta igår, men på något magiskt vis drogs jag till hörnan där det stod "Januari-rea" och väl där hittade jag ...ETT VÅFFELJÄRN! ett rött och fint i samma serie som flera av mina andra köksprylar och till halva ordinarie priset.
Sällskapet undrade lite försynt om vi verkligen åt våfflor i min familj och när jag funderade lite insåg jag att det gjorde vi ju inte och la tillbaka järnet på bordet, men när jag funderat en stund till kom jag på att anledningen till att vi inte äter våfflor är ju att vi inte har något våffeljärn och därmed var funderandet klart. ;)

Middagsplanerna gjordes snabbt om och igår körde vi hälsokost reversed och smällde i oss våfflor med sylt och glass tills magarna var fyrkantiga på oss.

(Och jo, jag fick faktiskt med mig en målarpensel hem också)

Alltså, helt ärligt tycker jag att jordgubbssylt ser ut som grodrom.
Fast röd.

Mellanlemuren byggde Pac-Man av sina...

Det är på barnen man ser att åren går

För inte har då jag åldrats en dag sen jag blev mamma för sjutton år sen, storlemuren däremot är nästan vuxen, om ett år får hon vara med och tycka till om Sveriges framtid och -ve och fasa- flytta hemifrån om hon så vill.
Hur som helst så fyllde hon alltså sjutton igår och för stor för lite presenter och tårta blir man ju aldrig...

Surt

Det här är Ingeborg:

Sur och bubblig

Hon behöver uppmärksamhet titt som tätt och luktar ganska illa, men i gengäld ger hon oss med jämna mellanrum och viss hjälp från mig ett otroligt gott och förhoppningsvis ganska nyttigt frukostbröd.

Så här ser hon ut  då

Äldsta lemuren hävdar att man måste döpa sina surdegar så efter ett intensivt rådslag blev det Ingeborg, och det verkar ju funka än så länge...man ska aldrig underskatta gammalt skrock.